Friterad kyckling à la KFC

KFC-liknande friterad kyckling

Foto: Robin Karlsson

Det här är friterad kyckling på amerikanskt vis, vilket märkligt nog ofta kallas för ”chicken-fried chicken” i den amerikanska södern där rätten härstammar ifrån.

De flesta känner nog igen denna typ av friterad kyckling från snabbmatskedjor som KFC, och det är verkligen fantastiskt gott om det görs rätt.

Hemligheten ligger i ytbehandlingen av kycklingen. Den är lite som en blandning mellan en klassisk mjöl-ägg-ströbröd-panering och fish & chips-varianten som använder en frityrsmet istället, och består av att man först dränker kycklingen i någon tjockflytande mejeriprodukt som fil eller yoghurt och sen dränker den i en smulig mjölblandning.

Det är just smuligheten som ger den färdiga kycklingen sitt karaktäristiska knaggliga utseende, och det är också här charmen med denna rätt ligger. Alla de där små utstickande bitarna blir perfekt knapriga och härliga och skyddar själva kycklingen från att torka ut och bli torr och trist.

Smuligheten får vi genom att vi masserar in ett par matskedar fil i mjölblandningen. Då bildas en massa små klumpar, vilket kanske inte låter så positivt, men det är här hemligheten ligger. Detta kombinerat med att vi har tillsatt bakpulver samt lite kryddor till mjölet gör att resultatet blir helt lysande verkligen.

En tråkig sak med att fritera är att det går åt en sabla massa olja, och om man inte vill kasta oljan efteråt (för det känns ju väldigt slösigt) så måste man rengöra den på något vis, och det har traditionellt varit något av en pärs eftersom man då måste sila oljan genom t.ex. en silduk, och i processen så sölar man ofta ner ganska mycket.

Nu finns det dock ett extremt mycket bättre sätt att rengöra oljan på, och den använder gelatin. Gör så här:

  1. Låt den använda oljan svalna till rumstemperatur eller något varmare.
  2. För varje liter olja du har, blanda 1,5 dl vatten med 3 rågade tsk gelatinpulver och låt dra i 5 minuter.
  3. Värm blandningen i en kastrull eller i 15-sekundersstötar i mikron och rör så gelatinet löser sig helt och hållet. Rör sedan ner gelatinblandningen i oljan tills du har en homogen blandning. Låt stå i kylen över natten.
  4. Dagen efter har gelatinet lagt sig i botten av oljan och där fångat alla orenheter, så nu är det bara att hälla av den rena oljan ner i lämplig behållare och sen slänga gelatinklumpen.

Fiffigt va! Det här är inget jag har kommit på själv, utan det är geniet J. Kenji Lopez-Alt på SeriousEats.com som har, och ni kan läsa hans artikel om detta här.

Jag föredrar att servera kycklingen med lite andra plockvänliga tillbehör som bröd och sallad och olika röror och liknande, men det är helt upp till var och en. Jag också har inkluderat en dippsås i receptet som jag verkligen älskar och som passar perfekt till sån här kyckling.

Smaklig spis!


Friterad kyckling à la KFC

4 portioner
40 minuter

Ingredienser:

  • 500 g kycklingbröst
  • 3 dl mjöl
  • 1 msk bakpulver
  • 1 tsk salt
  • Rejält med färskmalen svartpeppar
  • 2-3 dl fil eller yoghurt (eventuellt spädd med vatten till fil-konsistens)
  • 1 liter raps-, majs-, jordnöts- eller frityrolja

Sås:

  • 3 dl majo
  • 3 dl yoghurt
  • 1 msk paprikapulver
  • 1 tsk salt
  • 1 tsk svartpeppar
  • 1 tsk vitlökspulver
  • 1 tsk lökpulver
  • 1 tsk mald koriander
  • 1 tsk tabasco (kan uteslutas)

Övrigt:

  • Termometer (som kan mäta temperatur till minst 220 grader)
  1. Blanda ihop ingredienserna till såsen och ställ i kylen. Smaka av och justera kryddningen innan servering.
  2. Blanda ihop mjöl, bakpulver, salt och svartpeppar i en vid skål eller djup tallrik. Tillsätt cirka 3 msk fil (eller yoghurt spädd med vatten till fil-konsistens) och nyp ihop med mjölet tills en grynig, ojämn, smulig massa bildats. Häll resten av filen i en vid skål eller djup tallrik.
  3. Dela kycklingbrösten i 2–3 lika stora delar. Doppa kycklingbitarna en och en först i fil och sedan i mjölblandningen. Tryck till ordentligt runt om kycklingen så den smuliga mjölblandningen fastnar ordentligt (du vill få fast så mycket som möjligt och se till att det verkligen täcker hela kycklingbiten). Placera kycklingen på en tallrik eller bräda och upprepa med resten av kycklingbitarna.
  4. Sätt ugnen på 80 grader och värm oljan till 220 grader. Lägg försiktigt ner 2–3 kycklingbitar i oljan och fritera tills snyggt gyllenbruna, cirka 4 minuter totalt. Vänd försiktigt kycklingbitarna då och då medan de friterar, och justera värmen så den håller mellan 190 och 210 grader.
  5. Lyft ur kycklingen med en hålslev och låt rinna av på lite hushållspapper och för sedan över till en tallrik och ställ den i ugnen för varmhållning. Upprepa processen med resten av kycklingen, och se till att oljan håller 220 grader innan du lägger ner kycklingbitarna.
  6. Servera kycklingen med såsen och eventuellt bröd, sallad, nån slags potatis, eller andra härliga tillbehör.

Du gillar kanske också...

4 svar

  1. Roland Wadling skriver:

    K i KFC står väl för Kentucky.
    Chicken fried chicken låter som sagt märkligt men är OK, särskilt när amerikaner kör med märkliga chicken fried steak, som inte innehåller kyckling, bara lik motsvarande med kyckling i stället för biff. Och så gör de en slags bechamel i stekpannan med stekskyn kvar och serverar denna gravy på den panerade biffen. Men din sås i KFC-receptet låter bättre.

    • Robin Karlsson skriver:

      Mmm KFC står mycket riktigt för ”Kentucky Fried Chicken” men begreppet ”chicken-fried” som en beteckning på en tillagningsmetod, vilket gör att man får rätter som chicken-fried chicken och chicken-fried steak, kommer ursprungligen från Texas och där använder man oftast kycklinglårfiléer snarare än bröst. Såsen jag tror du pratar om serveras ofta till t.ex. ”chicken and waffles” eller ”chicken and biscuits” men görs inte på steksky (kycklingen friteras ju så det finns ingen steksky) och brukar vara en välkryddade béchamel med stekt lök och ibland smulad korv i. Låter faktiskt jättegott och jag har funderat på att testa göra ett recept på det nån gång, så det kanske dyker upp i framtiden!

      • Roland Wadling skriver:

        Kanske inte sky precis, men andra rester i pannan bidrar med smak, och i de Youtubeklipp jag sett var det snarare stekning i rikligt med olja, som sögs in i dubbelpaneringen, sedan på med kycklingbuljong och mjöl i samma panna, samt mjölkgrädde eller buttermilk.

      • Roland Wadling skriver:

        Chicken fried steak var just steak (nötbiff), inte kycklingfilé eller lår. Och som jag hörde det kommenterasi ett klipp är namnet märkligt eftersom köttet var nöt och inte kyckling. Så i Texas kallar man anrättningen chicken fried steak.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.