Om pasta alla carbonara

Carbonara

Foto: Robin Karlsson

Det finns verkligen otaliga varianter på pasta alla carbonara, men de allra flesta brukar ha följande gemensamt:

  • Pasta
  • Något stekt, ofta bacon eller pancetta
  • En sås som bygger på äggula och ost

Pasta säger ju sig självt och är svårt att komma ifrån utan att det blir något helt annat av det hela, men bacon/pancetta går ju jättebra att ersätta med något annat, eller så kan man behålla det men tillsätta något annat också, vilket jag ofta gör. Det enda jag brukar tänka på är att det ska vara något smakrikt, så man inte behöver så ha så stora mängder för att det ska märkas. De flesta salta, torkade och/eller rökta köttprodukter brukar fungera bra, men vegetariska varianter med t.ex. svamp är också jättegott. Gröna kålsorter är också supergott att ha i, likaså tunt skivad vitlök.*

Själva såsen bör man dock vara lite specifik med, det är liksom här själva knepet ligger. Jag brukar göra så att när pastan är färdig häller jag av den men sparar en kopp av pastavattnet. När det stekta är färdigstekt så tar jag pannan av värmen och tillsätter pastan och kastar runt det lite, och när det slutar fräsa tillsätter jag (för 1 person) 1 äggula, 1 msk grädde**, cirka 1 näve finriven parmesanost och cirka 1 dl pastavatten. Sen skakar jag pannan och kastar runt innehållet tills en fin sås har bildats och täcker pastan i ett tunt lager.

Sen gäller det att ha dukningen och allt annat klart, för man vill helst äta det så absolut snart som möjligt efter att såsen har gått ihop. Vi servering brukar jag mala rejält med svartpeppar över – det hör till en carbonara tycker jag! – och eventuellt garnera med nåt basilikablad eller liknande.

Här nedan hittar du recept på två av mina favoritvarianter på pasta alla carbonara, men kom ihåg att du kan skräddarsy helt och hållet efter tycke och smak.



*Det bör tilläggas, för er puritaner som just gick i taket, att varianter med annat än pancetta eller guanciale (som pancetta fast gjord på griskind) är ovanliga utanför Italien. Just här och nu pratar vi dock inte om autentisk italiensk carbonara utan snarare om konceptet carbonara generellt, och specifikt pratar vi om hur jag personligen brukar göra.

**Ej heller grädde anses autentiskt, men återigen är det inte autenticitet vi intresserar oss för i nuläget.

 

 

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.